Revisor till aktiebolaget eller inte?

Det finns mycket att hålla reda på när man har ett företag. En fråga som kom upp tidigt var om jag var tvungen att anlita en revisor till mitt aktiebolag eller inte.
Tidigare fanns ett krav på att man måste ha en revisor, men idag ser det annorlunda ut. Eftersom mitt företag inte har fler än tre anställda, inte har en nettoomsättning som överstiger 3 miljoner och inte har mer än 1,5 miljoner i balansomslutning behöver jag inte ha en revisor.
Nu har jag valt att låta en revisionsbyrå ta hand om bokföringen den första tiden, men planerar att så småningom ta över själv.
Om jag då ska ha en revisor eller inte har jag inte bestämt än.
Men, det är just det slopade kravet på revisor, samt att kravet på aktiekapitalets storlek har sänkts, som allt fler väljer just aktiebolag för sitt företag. Och det var egentligen också en av anledningarna till att jag valde att starta ett aktiebolag. Jag hade ju kunnat börja med enskilt företag, men jag ville slippa undan det personliga ansvaret för företagets skulder. I en enskild firma finns ingen egentlig gräns mellan företaget och mig som person.
Men, hade kravet på 100 000 kronor i aktiekapital, plus kravet på revisor, funnits kvar hade jag nog ställt mig väldigt tvekande till denna bolagsform.
Fördelen med aktiebolag är att jag bara riskerar de insatta pengarna i aktiekapitalet om företaget skulle gå i konkurs. Självklart går inte mitt företag i konkurs, men utifall att…
Men, det finns faktiskt tillfällen när styrelseledamöterna och VD kan bli personligt ansvariga, som till exempel om bolaget inte betalar bolagsskatten. Så jag måste naturligtvis se till att skatten blir betald hur det än går, annars kan jag få betala den själv. När det handlar om ett så litet bolag finns det ju inte en stor styrelse som får dela på ansvaret, utan det är jag och en till ledamot. Samt den suppleant som vi måste ha när det är så få styrelseledamöter.
Kraven för att starta aktiebolag är
• Minst 50 000 kronor i kapitalinsats
• Minst en ägare
• En styrelse som består av minst en ledamot och en suppleant.

Jag måste nämna också en annan anledning till att välja bolagsformen aktiebolag. Ett aktiebolag har nämligen sitt namn skyddat i hela landet, medan andra bolagsformer bara har namnskydd i det egna länet.
Det kan ju vara bra, om man i framtiden skulle flytta företaget till annan ort. Med ett namn som bara skyddas i mitt län, skulle jag kanske tvingas byta namn vid en flytt, vilket givetvis kan vara negativt för företaget om man jobbat in en stor kundkrets och gjort företagsnamnet känt.
Att flytta med företag och allt är inte aktuellt i nuläget, men det är inte alls otroligt att det blir av om några år.
Även om verksamheten kan få en kundkrets från ett stort område är det oftast mer lönsamt att driva företag i storstadsområdena.

Nu är företaget startat

Äntligen är jag igång. Det där med att starta eget har funnits i mina tankar länge, men det är mycket att fundera på, och reda ut, innan man kommer igång.
Att jag har en affärsidé som håller, och att jag kommer att få kunder tvivlar jag inte på. Jag har hållit på med bilar i flera år nu, med både reparationer och recond, men under annans regi. Men, nu känner jag att det är dags att stå på egna ben.
Jag vill själv kunna skörda lagrarna av mitt jobb, även om jag inser att det också innebär betydligt mer personligt ansvar.
Men, det ansvaret är jag beredd att ta, när jag nu äntligen får bli min egen. Ingen annan som bestämmer vad jag ska och måste, eller vad jag kan göra. Det är klart att jag förstår att kunden är i centrum, som alltid. Men, jag kommer ändå att jobba för min egen skull, och det känns helt rätt.
Men, det är ingen enkel process att starta bolag, om nu någon trodde det.
Mitt första stora beslut gällde vilken form av bolag jag skulle ha. Det vanliga när man är ensam och startar en rörelse är nog att välja enskild firma. Det är väl den enklaste vägen skulle man kunna säga. Det är enkelt att starta ett företag som enskild firma och det krävs inget startkapital alls. Så varför väljer jag då inte att starta just en enskild firma?
Nej, problemet är att det inte finns någon klar gräns mellan ägare och företag om man har en enskild firma. Om jag skulle ha den bolagsformen skulle jag också ha fullt personligt ansvar för företagets betalningar. Om rörelsen inte skulle gå så bra som jag tror, och det samlas stora skulder måste jag själv betala dessa med mina egna pengar.
Så jag valde att gå en annan väg, och istället starta ett aktiebolag.
Visserligen måste jag avsätta ett aktiekapital på 50 000 kronor när jag startar bolaget, men det är det värt att slippa ha det personliga ansvaret för företagets skulder. Personligen känner jag att det är en alltför stor risk att ta, även om jag förstås inte tror att mitt företag ska gå dåligt och få stora skulder.
Jag trodde att det var mest stora och framgångsrika företag som omvandlas till aktiebolag, men det visade sig, tvärtom, vara så att de flesta aktiebolag faktiskt är enmansföretag.
Det finns, med andra ord, fler som tänker som jag.
Att vara företagare innebär en hel del pappersarbete. Det visste jag redan, men jag hade inte en aning om hur mycket som måste ordnas för att komma igång.
Men, nu har jag i alla fall fixat allt så att mitt företag är registrerat.
Att hitta på ett bra namn var det minsta bekymret. Det första jag fick göra var att upprätta en så kallad stiftelseurkund. Där skulle det bland annat finnas med förslag till bolagsordning. Och så skulle jag då teckna aktier i mitt eget bolag för minst 50 000 kronor.
Sen anmälde jag bolaget för registrering till Bolagsverket, och nu har jag fått företagets organisationsnummer.